Fru Lindström Orerar

Hastigt och lustigt blev jag inkastad i vårdarbetet och sjuksköterskeuppgifterna.
Jag hann inte ens bli nervös.

Ett av målen för mig på praktiken var att vara med att förbereda och genomföra ett ankomstsamtal. Då pratar man med patienten om varför denne sökt till avdelningen/sjukhuset/akuten och tidigare vårderfarenheter. Och sånt.

Min handledare gav mig sin vips-folder (ett hjälpmedel och stöd för minnet för vilka frågor man ska ställa), så jag satt med den och mitt block i ett par timmar och klurade på vilka frågor som är relevanta.
Jag är på en allvårds rehabiliteringsavdelning, så det är t ex inte så relelvant att fråga hur sexualiteten fungerar, eller reproduktionen, men det är däremot väldigt relevant på exv en gynekologisk avdelning. Ja, ni fattar va?

Nåja, efter middagen berättade jag för patitenten att jag ville prata med henne efter att hon varit ute och rökt, jag meddelade min handledare att jag hade fixat en date med patienten, och då.

Då fick jag reda på att jag skulle få göra samtalet själv. Min handledare skulle inte ens vara med.
Pang sa det bara.

Men det gick bra ändå, jag stakade mig lite, visste inte alltid hur jag skulle formulera frågorna typ "a, och ehh... hur ser din din tidigarer vårderfarenhet ut?", känns ju inte jättesmidigt att säga, så det blir ibland lite som att gå som en katt runt gröten.

Varför en katt vill ha gröt förstår jag inte. Inte direkt deras huvuddiet.

Här är en korridor jag går igenom varje dag, för min avdelning ligger en bit bort från sjukhuset



Den här jäveln gjorde så att jag nästan sket på mig när jag först skulle gå igenom ett par dörrar. Jag såg inte den här som sitter vid golvet och som automatiskt öppnar dörrarna när man passerar.
Suck.


Detta är mitt skåp.