Fru Lindström Orerar

Jag har aj.

En sak ska ni veta vänner, mens+knövlig binda+fitta+cykelsadel = minuspoäng för gud.

Här har jag ont (obs, bilden är inte av min fitta, jag är inte naturligt blond och det skulle mycket till innan jag blekte det där håret)

Ser ni att anus inte är utskrivet på kartan?
Dumt, med tanke på att anus nu mera också anses vara en kukport.

Jag trodde att jag kanske hade en liten chans att få cykla till jobbet i torrt väder idag.
Ack vad jag bedrog mig.

idag på Rikets Sal.

Första gången jag var där här i Ö-vik. Det var trivsamt.
Min kompis man höll ett föredrag om de många bevis vi har runt omkring oss på att Jehova existerar. Det var ett mycket bra föredrag.

Jag har aldrig känd mig närmare Jehova än när jag studerade Anatomi förra vintern. Det är helt underbart hur vi fungerar. ATT vi fungerar, helt otroligt!

Visste ni att ett fosters blodomlopp är annorlunda än en född människas?

När vi ligger i magen behöver vi inte andas luft, utan vi får ju in syre via moderkakan direkt i blodet. Så kopplingen mellan lungorna och blodomloppet är stängda när vi är foster.
Blodet kommer in via naveln och moderkakan, går direkt till hjärtat istället för att gå igenom lungorna för att syresättas, och ut i kroppen och sedan ut genom navelsträngen igen. De små kärl som leder runt blodet förbi lilla blodomloppet (hjärta och lungor) skrumpnar ihop efter födelsen och lämnar små små ärr i de större kärl som de grenats ut ifrån.

Helt fantastiskt! Allt är så fiffigt uträknat.

Min kompis och hennes familj kommer från Härnösand, hennes man är en av Härnösands församlings äldstebröder, så han åker runt ibland och håller föredrag för andra församlingar. Så jag fick träffa henne och de söta barnen. Gud vad jag älskar barnen!

Idag lade jag upp en recension av en parfym på min sminksida: Stiftprinsessan.

Än en gång använder jag mig av nördord och konstiga tankegångar.

Tex att parfymen kan passa yngre kvinnor som inte vill lukta sockervadd och lolicon.

Tanken med lolicon (japanskt tecknat, manga eller anime, som visar karaktärer som ser mycket unga ut i sexualla situationer) var att vissa yngre kvinnor inte alltid VILL lukta godis och skicka ut pedofila vibbar, som om de vore barn, menar jag.

Så tänke jag minsann.

Och för er egen skull, googla inte på lolicon om ni inte vill se tecknad barnpornografi. Gå till wikipedia istället, där finns bara en bild. Den är inte direkt sexuell.

Jag ber er. I Sverige räknas faktiskt lolicon som barnpornografi och är straffbart.

Här sitter jag och äter frukost.

harkel.

En bit blockchoklad, som inte får heta choklad alls, utan bara block.
En åenhalv bit mörk mintchoklad.
En ruta mjölkchoklad Amigo.

Kanske ska göra någon seriös ansträngning för att göra lite gröt.
Fullkornsgröt med keso och solrosfrön. Det är god skit, det.

Här hittade jag en sida som Sonja kanske kan ha nytta av. Grötsidan.
Jag letade egentligen efter en bild på gröt, men snubblade över denna intressanta sida :p

Idag har min make en städdag.
Han mådde så dåligt igår över att jag alltid blir besviken när han har sagt att han ska dammsuga eller diska eller nåt innan jag kommer hem. Nästan alltid i alla fall.
Och han tycker lika klart som mig att eftersom det är jag som drar in de flesta kronorna i vårt hem och arbetar stjärten av mig så kan ju han gärna ta hand om hemmet eftersom han ändå bara sitter hemma hela dagarna.

Han måde verkligen skitdåligt över det. Så idag har han dammsugat, diskat undan, skakat mattor, tvättat (ska tvätta mer klockan 19) och bytt i kattlådan.
Duktig kille. Han må vara en liten stjärtgosse, men han är i alla fall min lilla stjärtgosse

Igår när jag kom hem efter jobbet fick jag en trevlig överraskning.

Grinig och hungrig som jag var tog jag ut den sista frusna tjockpannkakebiten ur frysen och stoppade in i mikron. Fråkade maken vad han ville ha till middag.
 -Inget alls just nu, jag tänker i alla fall inte äta middag här utan hos morfars.

Det var överraskningen. Jag älskar morfars.

Morfars är en benämning hela min makes familj använder på morfar, mormor och deras yngsta dotter Bodil. Som är typ 30-40 år gammal och jobbar som bibliotekarie.
De är så överdrivet gulliga att jag blir alldeles varm och ullig inombords. De kallar varandra för morfar och mormor, tom Bodil gör det. Och de kallar min man för lillebror. Trots att det är han som är äldst av sina syskon.

Så jag stoppade in pannkakan i kylen och klädde på mig istället.
När morfarn kom frågade han, som alltid, om det var vi som beställt taxi till en middag.
Självklart. (det har hänt att vi tagit bussen dit ut också).

Bodil har semester och bor hemma just nu. Hon hade klippt håret. Hon har så otroligt vackert hår, det är rödblont-aktigt och ofta i flätor. Hon är skitsöt!
Jag tror hon är gay.

Middagen vi åt bestod av både köpta och hemodlade pärer (potatisar) och en köttgryta av älg.
Gott som smask.
Fast morfarn blev grinig, för han fick typ bara sega bitar. Han gnällde som sjutton på det.
Han är också skitsöt.

Till efterrätt blev det tinade hallon med grädde, vaniljsås, socker och after eight.
Sebbe tyckte att det var lite lite, så mormor hämtade några nybakta men frusna kakor.

En lång diskussion mellan morfar och mormor kom igång gällande hur man ska tina go'fika bäst. De är så rara.

Kakorna var skitgoda. Det var typ sockerkaka i långpanna med något kokos-kola-aktigt på toppen. Grymt goda.

När han stannade bilen utanför lägenheten sa han, som alltid, ja, nu kommer ni inte längre. Vi vinkade och sa god natt och tack.

Är det inte typiskt, att när man har upplevt saker eller bara funderat och ska blogga om dem, då är de plötsligt borta? Ritkigt jobbigt.

Jaja. Idag har det varit jobbigt. Men igår var det faktiskt värre.

Jag arbetar som personlig assistent åt en kvinna med MS som sitter i rullstol. Hon är klar och redig.
Men på sista tiden har jag fått en klump i magen när jag cyklat dit.
Jag vet inte vad det är, men jag är klumpig och osäker när jag är där.
Antingen tar jag i för hårt eller för löst när jag hjälper henne, jag får inte in rutinerna i huvudet (vid vilken vinkel när huvudändan lyfts skall jag ta bort kudden, när ska jag hjälpa till att ta med hennes ben ur sängen, vill hon till datorn eller till köket vid olika tidpunkter, skall jag alltid tömma urin stomi-påsen när hon har gjort morgontoaletten, vid vilken tidpunkt skall jag lägga underlägget i rullstolen, när ska jag hjälpa henne att lägga upp benet osv?).

Så jag frågar. Jag frågar och frågar och frågar och frågar.
Vill du?
Skall du?
Hur vill du att?
Hur känns det när/att/om?

Jag känner det som att hon blir så less på mig.

Jag förbannar lärarna som daskat in patienters autonomi så hårt i ryggmärgen på mig.

Jag är väldigt klumpig när det kommer till rullstolen, det är så lite plats att navigera på.
Igår skulle jag rulla in henne under fläkten för eftermiddagens rökning, jag kom som vanligt lite snett och backade för att ta om, då suckar hon och tar över med händera. Sucken förstörde min dag. Och jag blev jätteledsen.

Senare skulle jag rulla henne till köksbordet till middagen, kom lite snett då också och hon säger åt mig "fel håll".
Jag backar ut och försöker igen. "Fel håll".
Jag fattar inte. Jag är inte en tankeläsare. Jag får ingen indikation alls på vilket håll hon menar. Hon suckar igen och tar över. Jag ser hur hon gör för att navigera rätt och gör så idag, vilket gick bra.
Jovisst hade jag kunnat fråga vad hon menade, men jag hade blivit så förvirrad och ledsen för det andra under den dagen att jag missade det.

Hon är väldigt trevlig och rolig annars. Men jag känner det som att jag aldrig kommer att lära mig eller kunna utföra något av dessa moment på ett tillfredsställande sätt. Jag har börjat räkna ner dagarna till den sista dagen: 9 arbetsdagar, ca 3 veckor. Jag ser fram emot det och hoppas att jag verkligen har lärt mig något.

Okej, han kan väl med rätta kallas gubbe, han var 50 när han dog. November 2004 i en hjärtattack. Tekniskt sett var dödsorsaken alltså cirkulationsrubbning.

I alla fall. När vi for ut till Ulvön i onsdags så lånade jag mittenboken, Flickan som Lekte med elden, på båten (de har ett bibliotek ombord på färjan). Jäklar så fast jag blev i den.

Jag älskar böcker som börjar så spännande, en flicka som ligger fastpulad i en säng i mörkret. Så genom större delen av boken (eller ja, hälften) ville jag se var huvudpersonen snubblade över denna fastlåsta flicka och rädda henne. Men se, så var det inte. Det var faktiskt en ganska oväntad förklaring.

Böcker med överraskningar, det är fin skit det. Samma med Poirot, alltid är boven den man absolut inte misstänkt.

Idag är det minsann sol och full utryckning av sommarväder.
Skithög.

För en vecka sedan gifte vi oss. Regnväder. Ösregn.

I lördags åkte vi ut till Ulvön. I regnväder.
Regn regn regn, dimma.
Sol på måndagen. Dimma. Regn regn.
Hem på onsdagen. Solsken.
sol sol sol.
Sol idag.

För helvete, texten ovan ser ut som en dikt.

Så idag har jag legat på balkonen och läst senaste Pondus och "Luftslottet som sprängdes" eller vad den heter, tredje delen av Millenium-serien i alla fall. Stieg Larsson ni vet, Sveriges mest hypade dekargubbe. Eller vänta, jag ska googla på honom, så att jag inte av misstag kallar en död karl gubbe om han var typ... 27 eller så.

Hej och välkomna.

Jag heter Elena och driver bloggen Stiftprinsessan, en blogg om smink och skönhet, men har saknat att ventilera mig som jag gjorde i en äldre blogg (som nu är borttagen), så därför kom denna till.

Den heter som ni ser Fru Lindström Orerar. Ett namn jag kom på när jag nyligen satt på toan och läste Pondus.

Fru Lindström, det är jag. Jag är nygift, därav Fru, och resten lär ni fatta själva.

Strax kommer jag att publicera några politisk riktade inlägg som tidigare publicerats på Stiftprinsessan.

På återläsande, vänner.